EU-redovisningsstandarder förklarade: Direktiv, lokala regelverk och vad som gäller för dig
Vad redovisningsdirektivet faktiskt kräver, var IFRS är obligatoriskt, hur nationella redovisningsregler skiljer sig åt mellan länder och en beslutstabell för att klura ut vilket regelverk som gäller för ditt företag.
Det finns ingen enskild uppsättning EU-standarder för redovisning. Det som finns är ett skiktat system: ett EU-direktiv som fastställer minimireglerna för årsredovisningar, en förordning som gör IFRS obligatoriskt för noterade bolags koncernredovisningar samt 27 nationella regelverk som fyller i allt det som direktivet överlåter åt medlemsstaterna. Ett företag inom EU upprättar sin lagstadgade redovisning enligt de nationella reglerna i det land där det är registrerat, och det är dessa nationella regler som direktivet har omvandlats till lokalt.
Den här artikeln förklarar varje skikt, visar de storleksgränser som avgör hur mycket ett företag måste upplysa om, och avslutas med en tabell för att ta reda på vilket regelverk som gäller för dig.
Skikt ett: redovisningsdirektivet
Direktiv 2013/34/EU, som i regel kallas redovisningsdirektivet, är regelboken på EU-nivå för aktiebolags finansiella årsrapporter. Det ersatte det fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktivet år 2013. Ett direktiv gäller inte direkt för företag; varje medlemsstat införlivar det i nationell lagstiftning, och det är den nationella lagen som ett företag följer.
Direktivet fastställer ett fåtal saker som gäller för alla:
- Allmänna principer: fortlevnad (going concern), försiktighet, periodisering (accrual accounting), konsekvens samt verklig innebörd framför formell auktionsform (substance over form - det sistnämnda är ett val för medlemsstaterna).
- Rapportstrukturer: ett val av balansräkningsstrukturer (bilaga III och IV) och resultaträkningsstrukturer (bilaga V och VI). Varje medlemsstat väljer vilka av dessa dess företag får använda.
- Noter: en obligatorisk kärnuppsättning, där mer krävs ju större företaget blir.
- En förvaltningsberättelse för medelstora och stora företag.
- Revision: obligatorisk för medelstora och stora företag samt för företag av allmänt intresse. Medlemsstaterna får undanta små företag, och de flesta gör det.
- Offentliggörande: de godkända räkenskaperna måste lämnas in till det nationella bolagsregistret inom 12 månader från balansdagen.
Allt annat överlämnas till nationell lagstiftning, vilket är anledningen till att två företag av samma storlek i två medlemsstater kan upprätta rapporter som ser ganska olika ut.
Storlekskategorier och tröskelvärdena för 2024
Direktivet delar in företag i fyra kategorier utifrån tre kriterier: balansomslutning, nettoomsättning och genomsnittligt antal anställda under året. Ett företag hamnar i en kategori när det inte överskrider minst två av de tre gränserna på balansdagen. Det flyttas till en annan kategori först efter att ha överskridit eller understigit gränserna under två år i rad.
Delegerade direktivet (EU) 2023/2775 höjde de monetära gränserna med ungefär en fjärdedel för att kompensera för inflationen. Medlemsstaterna var tvungna att tillämpa de nya gränserna för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2024 eller senare, med en option att tillämpa dem ett år tidigare.
| Kategori | Balansomslutning | Nettoomsättning | Genomsnittligt antal anställda |
|---|---|---|---|
| Mikroföretag | ≤ 450 000 € | ≤ 900 000 € | ≤ 10 |
| Små företag | ≤ 5 000 000 € | ≤ 10 000 000 € | ≤ 50 |
| Medelstora företag | ≤ 25 000 000 € | ≤ 50 000 000 € | ≤ 250 |
| Stora företag | överstiger valfri två av gränserna för medelstora |
Medlemsstaterna får höja de monetära gränserna för små företag med upp till 50 procent, vilket gör att kategorin små företag i vissa länder kan sträcka sig upp till 7,5 miljoner euro i balansomslutning och 15 miljoner euro i omsättning. Kontrollera den nationella lagstiftningen snarare än direktivet när ett företag ligger nära en gräns.
Vad varje kategori måste upprätta
| Skyldighet | Mikroföretag | Små företag | Medelstora företag | Stora företag |
|---|---|---|---|---|
| Balans- och resultaträkning | Ja, sammandragna format tillåtna | Ja, sammandragna format tillåtna | Fullständiga | Fullständiga |
| Noter | Kan undandtas från de flesta noter | Minskad uppsättning | Fullständig uppsättning | Fullständig uppsättning plus extra upplysningar |
| Förvaltningsberättelse | Kan undantas | Kan undantas | Krävs | Krävs |
| Lagstadgad revision | Undantaget i de flesta medlemsstater | Undantaget i de flesta medlemsstater | Krävs | Krävs |
| Offentliggörande | Endast balansräkning i vissa medlemsstater | Balansräkning och noter; resultaträkning kan utelämnas | Fullständig uppsättning | Fullständig uppsättning |
| Kassaflödesanalys | Krävs inte av direktivet | Krävs inte av direktivet | Nationellt tillval | Nationellt tillval |
Direktivet kräver ingen kassaflödesanalys från någon. Vissa medlemsstater kräver en sådan från medelstora och stora företag, och IFRS kräver alltid en, vilket är en av anledningarna till att samma koncern kan ha en kassaflödesanalys i sina koncernredovisningar men ingen i ett dotterbolags lagstadgade redovisning.
Skikt två: IFRS för noterade koncerner
Förordning (EG) 1606/2002, IAS-förordningen, kräver att varje företag med värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad inom EU upprättar sin koncernredovisning enligt IFRS i den form som antagits av EU. Detta har gällt sedan räkenskapsår som börjar 2005. Eftersom det är en förordning snarare än ett direktiv gäller den direkt utan nationellt införlivande.
Två punkter missförstås ofta:
- Förordningen omfattar enbart koncernredovisning. Ett noterat moderbolags egna årsredovisning och varje dotterbolags årsredovisning följer nationella redovisningsregler (local GAAP) om inte medlemsstaten har utnyttjat sin option att utöka IFRS till dem.
- "IFRS i den form som antagits av EU" är inte identiskt med IFRS som utfärdats av IASB. Varje standard genomgår en godkännandeprocess (endorsement process) inom EU, och det har funnits tidsförskjutningar och undantag (carve-outs). I praktiken påverkar skillnaderna ett fåtal företag, men den juridiska referensen är den EU-godkända versionen.
Medlemsstater kan tillåta eller kräva IFRS för onoterade företag och för årsredovisningar. Flera tillåter det, få kräver det. Ett onoterat företag som frivilligt väljer IFRS gör det vanligtvis eftersom ett moderbolag eller en investerare rapporterar enligt det.
Skikt tre: nationella redovisningsregler (Local GAAP)
Det nationella regelverket är där de verkliga redovisningsreglerna finns för den stora majoriteten av EU-företag. Några exempel, en mening vardera:
- Tyskland följer den tredje boken i Handelsgesetzbuch (HGB), där skattebalansräkningen härleds från den affärsmässiga balansen och en XBRL-taxonomi (E-Bilanz) används för inlämning till skattemyndigheten.
- Frankrike följer Plan Comptable Général (PCG), som föreskriver en obligatorisk nationell kontoplan och matar det standardiserade skattedokumentpaketet (liasse fiscale).
- Litauen följer affärsredovisningsstandarderna (Verslo apskaitos standartai, VAS), med en rekommenderad nationell kontoplan som de flesta företag antar i befintligt skick.
- Sverige använder Bokföringsnämndens regelverk: K2, ett förenklat regelverk för mindre företag, och K3, det principbaserade huvudregelverket, samt K4 för koncerner som tillämpar IFRS.
- Nederländerna kombinerar Bok 2 avdelning 9 i civillagen med riktlinjerna från det nederländska normeringsorganet för redovisning (Raad voor de Jaarverslaggeving), och tillåter små företag att använda skattemässiga värderingsregler i sin lagstadgade redovisning.
Mönstret upprepas i övriga medlemsstater: en nationell lag som införlivar direktivet, ett normgivande organ som utfärdar detaljerad vägledning och i många länder en obligatorisk eller rekommenderad kontoplan. Kontoplanen är den del som spelar störst roll för programvaran, eftersom den styr hur varje transaktion bokförs och hur rapportrader byggs upp från kontosaldon.
Vilket regelverk gäller för dig
| Din situation | Årsredovisning för respektive företag | Koncernredovisning |
|---|---|---|
| Enskilt företag, ej noterat | Nationella regler (local GAAP) i registreringslandet | Krävs ej |
| Koncern med onoterade företag, liten koncern | Nationella regler per företag | Undantaget från konsolidering i de flesta medlemsstater (undantag för små koncerner) |
| Koncern med onoterade företag, medelstor eller stor koncern | Nationella regler per företag | Koncernredovisning enligt nationella regler; IFRS tillåtet i många medlemsstater |
| Koncern med moderbolag noterat på en reglerad EU-marknad | Nationella regler per företag, såvida inte medlemsstaten utökar IFRS | IFRS i den form som antagits av EU, obligatoriskt |
| EU-dotterbolag till moderbolag utanför EU | Nationella regler i dotterbolagets land | Beror på om EU-underkoncernen i sig är undantagen; undantaget kräver vanligtvis att det högre moderbolagets koncernredovisning är likvärdig och lämnas in lokalt |
En liten koncern definieras med samma tre kriterier som ett litet företag, tillämpat på koncernen på konsoliderad eller aggregerad bas. Koncerner som ligger precis över gränserna för små företag blir ofta förvånade över att de är skyldiga att upprätta koncernredovisning för första gången.
Vad som förändras när du blir en koncern
Konsolidering tillför ett arbete som enskilda bolag aldrig behöver: att kombinera medlemmarnas balans- och resultaträkningar, eliminera interna fordringar, skulder, försäljningar och inköp, räkna om medlemmar vars räkningar förs i en annan valuta samt redovisa den andel av eget kapital som tillhör externa aktieägare som innehav utan bestämmande inflytande (non-controlling interest).
Direktivet sätter reglerna för koncernredovisning i kapitel 6. IFRS 10 och IAS 21 sätter dem för IFRS-koncerner. Båda förväntar sig samma mekaniska steg, vilket är anledningen till att en konsolideringsmotor kan fungera för båda regelverken så länge den rapporterande enheten gör de bedömningar som krävs.
Nordlets koncernkonsolidering fungerar på den här nivån: en koncernägare lägger till medlemsbolag med en ägarandel och en metod (fullständig, med innehav utan bestämmande inflytande, proportionell eller klyvningsmetod/kapitalandelsmetod), medlemmar i en annan valuta räknas om till balansdagens kurs, interna salon markeras för granskning och de elimineringar du bestämmer skickas in som balanserade justeringar. Resultatet är en konsoliderad balansräkning, resultaträkning och råbalans. Koncernkassaflöde och förändring av eget kapital, automatisk eliminering samt omräkning med flera kurser produceras inte, vilket också framgår av guiden.
Var räkenskaperna lämnas in
Varje medlemsstat har ett bolagsregister som tar emot de godkända årsredovisningarna: Handelsregister och Bundesanzeiger i Tyskland, Registre du commerce i Frankrike, Erhvervsstyrelsen i Danmark, Bolagsverket i Sverige, Registrų centras i Litauen och så vidare. Vissa accepterar en strukturerad fil (inline XBRL är numera vanligt), vissa accepterar en PDF och vissa tar endast emot siffrorna via egna webbformulär.
Nordlets sida för landsspecifik inlämning listar, för var och en av de 30 länder den täcker, huruvida Nordlet skickar årsredovisningen själv, bygger en fil som du laddar upp eller visar siffrorna så att du kan knappa in dem. Svaret skiljer sig åt mellan länderna eftersom registren ser olika ut: den danska årsredovisningen skickas som inline XBRL, den svenska byggs som inline XBRL för uppladdning till Bolagsverket, och de litauiska rapporterna knappas in eftersom registret inte publicerar något filformat.
Hur Nordlet hanterar skikten
Nordlet är byggt så att en uppsättning räkenskaper kan uppfylla det nationella skiktet i vilket som helst av dess 30 länder.
- En kontoplan, många rapportstrukturer. Varje företag utgår från samma kontoplansmall, som följer Litauens rekommenderade kontoplan. Kontosaldon mappas sedan till rapportraderna i landets lagstadgade struktur under Konto → Rapportrader, så att balans- och resultaträkningen kommer ut i det format det lokala registret förväntar sig.
- Storlekskategori direkt ur boken. Rapporteringsmodulen har en slutpunkt för storlekskategori som klassificerar företaget som mikro, litet, medelstort eller stort utifrån dess egna siffror, vilket avgör vilken rapportstruktur och vilka noter som ska tillämpas.
- Årsredovisning som en rapport. Balans- och resultaträkningen genereras av finansiell rapportmodul, och de årliga räkenskapinlämningarna för respektive land skapas utifrån dem. Vilka inlämningar som skickas ut automatiskt framgår av sidan för inlämningsstöd.
- Intäktsredovisning med stöd för 606/15. Upplupna intäkter, periodiserings- och milstolpeplaner, återskuldansvaret (refund liabilities) och avtalsändringar hanteras per fakturarad av motorn för intäktsredovisning. Programvaran tillhandahåller mekaniken; valet av metod per avtal förblir den rapporterande enhetens bedömning.
Den ärliga gränsen är densamma som direktivet drar. Programvara kan producera rapporterna, mappa raderna och skicka in paketet. Att avgöra om ett företag är ett smått eller medelstort företag enligt en nationell option, om ett leasingavtal är ett finansiellt leasingavtal enligt lokal redovisningssed, eller om en koncern uppfyller villkoren för undantag för underkoncern är en bedömning som företaget och dess revisor gör.
FAQ
Finns det någon gemensam EU GAAP?
Nej. Redovisningsdirektivet fastställer minimiregler som varje medlemsstat skriver in i sin egen lagstiftning, och företagen följer den nationella lagen. IFRS är obligatoriskt enbart för koncernredovisning i företag som är noterade på en reglerad marknad inom EU.
Behöver små företag inom EU revideras?
Direktivet kräver revision för medelstora och stora företag samt företag av allmänt intresse. Det tillåter medlemsstater att undanta små företag, och de flesta gör det, även om vissa sätter lägre nationella tröskelvärden. Kontrollera den nationella regeln för registreringslandet.
Vilka är de nuvarande storleksgränserna för företag i EU?
Efter det delegerade direktivet 2023/2775 ligger ett mikroföretag inom två av följande: 450 000 € i balansomslutning, 900 000 € i omsättning, 10 anställda. Små företag: 5 miljoner €, 10 miljoner €, 50 anställda. Medelstora företag: 25 miljoner €, 50 miljoner €, 250 anställda. Medlemsstaterna får höja de monetära gränserna för små företag med upp till 50 procent.
Kan ett onoterat företag använda IFRS för sin lagstadgade redovisning?
Endast om medlemsstaten tillåter det. Flera gör det, antingen för årsredovisningar eller för koncernredovisningar eller båda. Där det är tillåtet måste företaget vanligtvis också uppfylla nationella krav på inlämning och skatterapportering som är uppbyggda kring det nationella regelverket, vilket gör att bytet sällan är fritt från extra arbete.
Måste en koncern med små företag göra en koncernredovisning?
Vanligtvis inte. Direktivet undantar små koncerner från koncernredovisning, och de flesta medlemsstater har anammat det undantaget. En koncern som ligger precis över gränserna för små företag måste dock upprätta koncernredovisning, antingen enligt nationella regler eller, om medlemsstaten tillåter det, enligt IFRS.