EU-moms för digitala plattformar: OSS, IOSS och fiktiv leverantör förklarat

En tydlig förklaring av de tre mekanismer en plattform möter inom EU-moms, det enda fall där plattformen själv blir den skattskyldiga säljaren samt hur var och en av dem bokförs.

En digital plattform som säljer till konsumenter i flera EU-länder möter tre momsmekanismer. Unionens One Stop Shop (OSS) gör det möjligt att redovisa moms för varje EU-land i en enda kvartalsdeklaration. Import One Stop Shop (IOSS) gör motsvarande för varor som importeras från länder utanför EU i försändelser värda upp till 150 euro. Regeln om fiktiv leverantör (deemed-supplier rule) gör att plattformen själv blir momssäljare för viss försäljning som den enbart förmedlar. Alla tre infördes genom EU:s e-handelspaket den 1 juli 2021, och alla tre förändrar vad plattformen måste fakturera, deklarera och bokföra.

Den här artikeln förklarar varje mekanism, går igenom en gränsöverskridande försäljning och visar hur utredningen och deklarationerna genereras ur bokföringen.

Vem detta gäller

Reglerna omfattar alla företag som säljer, eller förmedlar försäljning av, varor eller tjänster till konsumenter (B2C) i andra EU-medlemsstater än den egna:

Marknadsplatser som tar emot betalning från en köpare för tredje parts räkning.
Appbutiker och innehållsplattformar som distribuerar digitala tjänster till konsumenter.
SaaS-företag som säljer prenumerationer till privatpersoner i hela EU.
E-handelsbutiker som skickar varor till konsumenter i andra medlemsstater eller importerar varor från länder utanför EU.

Företagsförsäljning (B2B) följer andra regler (skattefria unionsinterna leveranser enligt artikel 138 och omvänd skattskyldighet enligt artikel 196), vilka tas upp i guiden till EU-momsmotorn. Den här artikeln handlar om konsumenter.

2021 års e-handelspaket på enkel svenska

Före juli 2021 hade varje medlemsstat en egen tröskel för distansförsäljning, och en säljare som överskridit en sådan var tvungen att momsregistrera sig i det landet. Plattformarna bar inget momsansvar för de varor som såldes via dem. Import under 22 euro var momsfri, vilket missbrukades i stor utsträckning.

Paketet ersatte detta med fyra förändringar:

En gemensam EU-tröskel på 10 000 euro för gränsöverskridande B2C-försäljning av varor och digitala tjänster (artikel 59c i mervärdesskattedirektivet). Under tröskeln debiterar säljaren hemlandets moms. Över tröskeln tas moms ut i konsumentens land.
Unions-OSS, så att moms som ska betalas i andra medlemsstater deklareras i en enda deklaration som lämnas in i hemlandet.
IOSS och slopandet av importundantaget på 22 euro, så att moms på mindre importförsändelser tas ut vid försäljningstillfället.
Regeln om fiktiv leverantör (artikel 14a), som flyttar momsansvaret för viss förmedlad försäljning från säljaren till plattformen.

Beskattningsort och tröskeln på 10 000 euro

För B2C-försäljning av varor som skickas till en annan medlemsstat, samt för telekommunikations-, sändnings- och elektroniska tjänster (TBE-tjänster) som tillhandahålls konsumenter, ska moms betalas i det land där konsumenten befinner sig (artikel 33 a och artikel 58). Skattesatsen är destinationslandets skattesats.

Artikel 59c undantar små säljare. Om summan av gränsöverskridande B2C-varor och TBE-tjänster i hela EU understiger 10 000 euro under både innevarande och föregående kalenderår, får säljaren fortsätta att debitera hemlandets moms. Tröskeln är ett gemensamt belopp för hela EU, inte per land, och den gäller endast för säljare som är etablerade i en medlemsstat. Så snart den överskrids tillämpas destinationsbeskattning från och med den försäljningen, och säljaren antingen registrerar sig i varje destinationsland eller använder OSS.

Allmänna tjänster till konsumenter, såsom konsulttjänster eller de flesta icke-digitala prenumerationer, fortsätter att beskatta där säljaren är etablerad enligt artikel 45 och påverkas inte.

Unions-OSS

Unionsordningen är en deklarationsförenkling, inte en annan skatt. Moms ska fortfarande betalas i varje konsumentlands land med det landets skattesats. Det som OSS förändrar är var den deklareras och betalas.

Egenskap	Unions-OSS
Vem som får använda den	EU-etablerade säljare för B2C-varor och tjänster som beskattas i en annan medlemsstat; säljare utanför EU för unionsintern distansförsäljning av varor
Deklarationsperiod	Kalenderkvartal
Var den lämnas in	Identifieringsmedlemsstaten (säljarens hemland)
Förfallodag	Senast sista dagen i månaderna efter kvartalet
Innehåll	Per konsumtionsmedlemsstat: beskattningsunderlag och moms uppdelat på skattesatser och skattesatstyper, samt korrigeringar av tidigare perioder
Betalning	En enda betalning till skattemyndigheten i hemlandet, som fördelar den vidare

Deklarationens utseende fastställs i bilaga III till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/194. En rad per konsumtionsland och skattesats. Kreditnotor för samma period kvittas; en kreditnot för en försäljning som deklarerats under ett tidigare kvartal redovisas som en rättelse av det kvartalet, inte som ett negativt belopp i det innevarande, och rättelser är tillåtna i tre år (artikel 61 i genomförandeförordning 282/2011).

En säljare som är registrerad för OSS måste använda den för alla tillhandahållanden som omfattas av ordningen. Det går inte att välja OSS för vissa länder och registrera sig lokalt i andra.

IOSS

Importordningen omfattar varor som skickas från ett land utanför EU direkt till en konsument inom EU i en försändelse med ett verkligt värde på högst 150 euro. Säljaren, eller plattformen som agerar fiktiv leverantör, debiterar destinationslandets moms vid försäljningstillfället och deklarerar den månadsvis via IOSS. Som motprestation släpps försändelsen igenom tullen utan att importmoms tas ut av konsumenten.

Försändelser över 150 euro omfattas inte av IOSS. För dessa tas importmoms och eventuell tull ut vid gränsen på vanligt sätt.

Säljare utanför EU behöver i regel en EU-etablerad intermediär (ombud) för att använda IOSS. En EU-etablerad plattform som agerar fiktiv leverantör registrerar sig direkt.

Regeln om fiktiv leverantör

Artikel 14a i mervärdesskattedirektivet skapar en juridisk fiktion för två situationer:

En plattform förmedlar en distansförsäljning av varor som importerats från ett land utanför EU i en försändelse om högst 150 euro, oavsett vem säljaren är.
En plattform förmedlar en leverans av varor inom EU av en säljare som inte är etablerad i EU till en konsument, oavsett värde och oavsett om varorna passerar en gräns eller inte.

I båda fallen behandlar lagen den enskilda försäljningen som två leveranser:

Säljare till plattform. En B2B-leverans av varor. För varor som redan finns i EU är denna leverans undantagen från skatt med avdragsrätt enligt artikel 136a. Vid import sker leveransen utanför EU och belastas inte av EU-moms.
Plattform till konsument. En B2C-leverans. Plattformen debiterar konsumentens landmoms, deklarerar den (via IOSS, unions-OSS eller lokal registrering) och betalar in den.

Plattformen äger inte varorna och hanterar dem aldrig fysiskt. Den är ändå skattskyldig person för den andra leveransen. "Förmedlar" definieras i artikel 5b i genomförandeförordning 282/2011: plattformen fastställer villkoren, godkänner betalningen från kunden eller beställer eller levererar varorna. En plattform som enbart hanterar betalningar, publicerar annonser eller omdirigerar kunder till en annan webbplats förmedlar inte.

Regeln gäller inte tjänster, och inte heller EU-etablerade säljares inhemska eller unionsinterna varuförsäljningar. För sådana förblir plattformen en mellanhand (agent), och säljaren förblir momssäljare. Huruvida plattformen bokför brutto- eller nettotekniska intäkter i sin egen bokföring är en separat fråga som tas upp i Huvudman vs agent för marknadsplatser.

Vad ViDA tillför

Rådets direktiv (EU) 2025/516, paketet "Moms i den digitala tidsåldern" (ViDA), utvidgar regeln om fiktiv leverantör till att omfatta även tjänster. Plattformar som förmedlar korttidsuthyrning av boende (upp till 30 nätter) och persontransporter på väg blir fiktiv leverantör när den underliggande utföraren inte tar ut moms, till exempel en privat värd eller ett mindre företag som är undantaget från moms. Den nya regeln tillämpas från den 1 juli 2028, och en medlemsstat kan skjuta upp den till den 1 januari 2030. Från och med den 1 juli 2030 ersätter samma paket periodiska sammanställningar med digital rapportering på transaktionsnivå och gör strukturerad e-fakturering till standard för unionsintern B2B, vilket behandlas i E-fakturering i EU: Krav land för land.

Bokföring och DAC7

Artikel 242a kräver att alla plattformar som förmedlar B2C-leveranser, oavsett om de är fiktiv leverantör eller inte, sparar uppgifter om dessa leveranser i tio år och gör dem tillgängliga elektroniskt på begäran. Vid sidan om detta ålägger DAC7 (direktiv (EU) 2021/514) plattformar att rapportera in sina säljares intäkter till skattemyndigheten i sin etableringsmedlemsstat varje januari, vilket myndigheterna sedan utbyter med varandra. De båda skyldigheterna omfattar olika data – momsnoteringar på ena sidan och säljarinkomster på den andra – och båda utgår från samma transaktionslogg. En huvudbok som sparar momshantering och säljaridentitet för varje försäljning tjänar båda syftena.

Ett genomarbetat exempel

En konsument i Tyskland köper en vara för 100 euro (exklusive moms) från en säljare etablerad i Kina via en marknadsplats etablerad i Litauen. Varan skickas från ett lager i Polen, vilket innebär att varorna redan befinner sig inom EU.

Steg	Leverans	Momshantering
1	Kinesisk säljare → litauisk marknadsplats	Fiktiv B2B-leverans, undantagen enligt artikel 136a. Ingen moms debiteras. Det polska lagerstället innebär att säljaren har en polsk leverans att rapportera, men ingen moms på den.
2	Litauisk marknadsplats → tysk konsument	Fiktiv B2C-distansförsäljning. Marknadsplatsen debiterar tysk moms på 19 %: 19,00 euro.
3	Marknadsplatsens OSS-deklaration	Det beskattningsbara beloppet på 100 euro och momsen på 19,00 euro tas upp i marknadsplatsens kvartalsvisa unions-OSS-deklaration under Tyskland, som lämnas in till den litauiska skattemyndigheten (VMI).
4	Marknadsplatsens provision	Marknadsplatsens provision till den kinesiska säljaren är en B2B-tjänst till ett företag utanför EU, som faller utanför tillämpningsområdet för EU-moms enligt artikel 44.

Om samma vara i stället hade skickats från Kina i en enda försändelse hade steg 1 varit en leverans utanför EU, steg 2 en IOSS-försäljning och de 19,00 euro hade deklarerats månadsvis via IOSS. Om säljaren hade varit etablerad i Tyskland hade regeln om fiktiv leverantör inte tillämpats alls; den tyska säljaren hade debiterat sin egen moms, och marknadsplatsen hade enbart fakturerat sin provision.

Konsumenten betalar 119 euro i alla lägen. Det som förändras är vem som är skyldig de 19 euro till vilken myndighet och i vilken deklaration.

Hur Nordlet löser och rapporterar detta

Nordlet behandlar momshandeln som data om transaktionen snarare än en beräkning som utförs vid faktureringstillfället för att sedan kastas bort.

Beslut. POST /v1/reference/vat/resolve tar emot partnerns eller kundens landskod, supplyType (goods, services eller digital), datumet och situationsflaggorna: belowDistanceSalesThreshold, facilitatedByMarketplace (du säljer via en plattform som är fiktiv leverantör), actingAsMarketplace (du är plattformen), sellerEstablishedInEu och importedConsignmentValueEur. Den returnerar scheme, vatCountryCode, flaggorna reverseCharge, deemedSupplier och zeroRated, destinationslandets skattesatsmeny, den artikel i mervärdesskattedirektivet som beslutet vilar på samt anteckningar. Marknadsplatsen i exemplet ovan får oss_union med vatCountryCode: "DE" och deemedSupplier: true; säljarsidan får marketplace_deemed, skattefri enligt artikel 136a. När tröskelflaggan utelämnas läser motorn de löpande 10 000-eurasummorna direkt ur huvudboken.

Dokument. Säljfakturor har fälten vatScheme, vatCountryCode och deemedSupplier. E-handelsbeställningar innehåller shipToCountryCode och marketplace, och orders/fulfill avgör behandlingen utifrån leveranslandet samt stämplar utkastet till faktura. PDF-filen skriver ut den lagstadgade hänvisning som ordningen kräver.

Deklarationer. POST /v1/declarations/eu/oss/compute med { year, quarter } bygger unionsdeklarationen i enlighet med bilaga III: rader per konsumtionsmedlemsstat, skattesatstyp och skattesats, med kvittade kreditnotor och en corrections-vektor för kreditnotor kopplade till en faktura från ett tidigare kvartal. POST /v1/declarations/eu/ioss/compute med { year, month } gör motsvarande för IOSS-försäljning. Båda varnar för icke-lagstadgade skattesatser, dokument som saknar konsumtionsland och ej kopplade kreditnotor.

Tröskelvärde. POST /v1/declarations/eu/distance-sales-threshold/get rapporterar innevarande och föregående års gränsöverskridande B2C-totaler, huruvida företaget fortfarande ligger under 10 000 euro samt det återstående utrymmet.

Säljarsidans bokföring för en plattform, inklusive vad den är skyldig respektive säljare mellan betalning och utbetalning, behandlas i Marknadsplatsens säljarreskontra: Intäkter vs skulder. Skattesatserna per land och skattesatsförändringar nås via reference/eu-vat-rates/list, och hela schematabellen finns i guiden till EU-momsmotorn.

FAQ

Måste en plattform använda OSS?

Nej. OSS är frivilligt. En plattform som är fiktiv leverantör kan i stället registrera sig för moms i varje konsumtionsmedlemsstat och lämna in lokala deklarationer där. I praktiken är OSS enklare för alla säljare som har konsumenter i fler än två eller tre länder, och när en säljare väl har anslutit sig måste den använda OSS för all försäljning som ordningen omfattar.

Gäller regeln om fiktiv leverantör för tjänster som säljs via en plattform?

Inte enligt gällande regler. Artikel 14a omfattar enbart varor. En särskild presumtion i artikel 9a i genomförandeförordning 282/2011 behandlar en plattform som leverantör av elektroniskt tillhandahållna tjänster om den inte tydligt anger den underliggande tillhandahållaren på fakturan och i avtalet. ViDA tillför korttidsboende och persontransporter från och med 2028.

Vad räknas med i tröskeln på 10 000 euro?

Gränsöverskridande B2C-försäljning av varor och TBE-tjänster till konsumenter i andra medlemsstater, sammanslagna över hela EU, exklusive moms. Inhemsk försäljning, B2B-försäljning och allmänna tjänster räknas inte. Tröskeln kontrolleras mot både innevarande och föregående kalenderår, och den är endast tillgänglig för en säljare som är etablerad i en medlemsstat.

Vad händer med en försändelse som är värd mer än 150 euro?

Den faller utanför IOSS. Importmoms och eventuell tull tas ut vid gränsen. Regeln om fiktiv leverantör vid import stannar också vid 150 euro. För varor som redan finns inom EU har regeln om fiktiv leverantör ingen beloppsgräns.

Kan en kreditnota för det senaste kvartalet tas med i innevarande kvartals OSS-deklaration?

Inte som en negativ rad. Utseendet enligt bilaga III kräver att den rapporteras som en rättelse av den ursprungliga perioden, identifierad med land, år och kvartal. Nordlet flyttar automatiskt över en kreditnota som hänvisar till en faktura från en tidigare period till corrections-vektorn och flaggar kreditnotor som saknar hänvisning så att de kan kopplas.